Att få ha haft den äran, och möjligheten att få sitta på så fina hästar är verkligen värdefullt. Jag har lärt mig så otroligt mycket på vissa hästar, så utan dom skulle jag verkligen inte va där jag är idag. Några av hästarna är dessa, dom har satt djupa spår i mitt hjärta som jag aldrig kommer glömma <3 Det är dessa fina djur jag har att tacka för många av mina erfarenheter.

 

Millow-

Denna fina D-ponny valack fick jag ca 2 år tillsammans med. Jag hade honom till tillridning, för senare utbildning/tävling. Under denna resa var verkligen blod, svett och tårar inblandade. Svårare ponny får man verkligen leta efter, men du får också leta väldigt länge efter en ponny med så stort hjärta som Millow har. Han är den som lärt mig att ett sådant T.Å.L.A.M.O.D. Men vilka fina stunder vi fått tillsammans. Tack för de Millow <3

 

 

Twister-

Finaste tjejen.. Detta va en blandad resa verkligen. Att hoppa som en kamel på 70 cm till att hoppa maffiga oxrar på höjder runt 150 förklarar en hel del. Speciell dam som du verkligen fick jobba med, och verkligen inte emot. När vi lärt känna varanda va hon verkligen helt underbar, gjorde allt för mig! Nu vilar denna otroligt fina tjej för all framtid uppe i himlen. Att aldrig få tacka henne för allt hon gjort för mig, att veta att jag aldrig mer får sitta på hennes rygg igen, det gör ont. Men men, life goes on. Men en vacker dag, kommer vi ses igen, och den dagen kommer jag alltid vänta på.

 

 

Sparar de bästa till sist..

Nemo Cacharel- Simply the best, better then all the rest. The one and only. Once in a lifetime. Behövs de mer?

Herregud, vart ska jag börja? Och när ska jag sluta? Kan skriva böcker om hur mycket jag älskar denna ponnyn. Han är verkligen en på miljonen, de lovar jag er. En bättre ponny hade jag aldrig kunna haft! Vilken enormt resa vi två gjort, de går inte att förklara. Från inridning till FEI, div I segrar, kvalat till eliten i lag, 76% med min bästavän som aldrig tävlat dressyr, mängders placeringar i dressyr och en hel del i hoppning. Men alla våra minnen, de är dom som sitter närmast hjärtat. Inget slår vår resa. Vi fick ett sådant band mellan oss, efter 7 år känner man varandra rätt bra. Men tyvärr, han är inte min längre och de gör så fruktansvärt ont. Varje kväll slutar i gråt, jag inser varje kväll att jag inte har han stående där ute i stallet, jag har inte en väntandes, gnäggandes ponny ute i stallet på morgonen.. De gör ont, riktigt ont. Ni får tycka jag är mesig, men ni har inte ägt denna ponny, så ni vet inte känslan. Men handen på hjärtat, jag svär. Aldrig mer kommer jag få träffa en sådan häst igen. Tack för allt mitt finaste hjärta. Kan aldrig tacka dig för allt du gjorde för mig. Den dagen då du ska leva med mig igen, den kommer, vet bara inte när.