När man är en hästsportare på Dingle krävs det en del energi för att klara av sina klasskamraters taskiga humor. Som idag t ex när vi va lite småsura över eftremiddags-provet och kände för att lägga oss ner och grina på golvet, och då inse att dem serverar chokladpudding i matsalen. Den känslan är obeskrivlig. Lyckoruset som går genom kroppen och glädjen som sprider sig oss. Efter de kände jag mig som en frisk duracellkanin!
Här är lite av energikällorna som vi levt på sen i onsdags.
