Återbesöket 2013-06-25

Hade inga jätte förhoppningar på hur min andra halvas ben skulle se ut efter första behandlingen.. Han böjdes i framknäna och framkotorna. Hon sa att knäna såg väldigt fina ut, men inte kotorna, så vi behandlade om höger hovled, kota och knä. Nu håller vi tummarna inför nästa besök som äger rum den 17 juli.

 

Alltså.. Jag har inga planer på att tävla SM på han om han blir friskförklarad. Jag vill att han ska funka utan att ha ont. Så jag har funderat fram och tillbaka på det och har kommit fram till att han nog startade sin sista gång 2013-04-21.. För även om han blir friskförklarad så får jag ju träna och tävla han, men frågan är ju då om han håller för hårda pass? Man kan inte behandla en hästs leder för många gånger men sen även om det är värt det, så är han ju ändå 15år och ingen ungdom längre.  Dock vill jag ju bara hans bästa.. Så man kanske i så fall får hitta en mysigt hem till han där någon ger han otroligt mycket kärlek, skogsritter och lite träningar ibland, så som vi hade det i början. Någon utan höga krav. Fast detta är ju om han blir friskförklarad.

 

Vad tokigt det blev hjärtat...

 

 

 

 

 

Håller tummarna för honom!

Min ponny (Castle Bar) hade kotledsinflammationer för några år sedan, och början till pålagringar sa de på kliniken. Han åkte fram och tillbaka på behandlingar i ett helt år (med total vila) men blev inte bra - de sa att de kunde döma ut honom om vi ville, han kunde inte ridas men hade inte ont när han bara gick i hagen. Vi bestämde oss förstås för att ta med honom hem igen och ge honom mera tid. Men vi öppnade upp sjukhagen och lät honom gå på bete med de andra hästarna igen, första gången i stor hage på ett helt år!! Efter ytterligare ett halvår tog vi ut vår distriktsveterinär som hade ny, fin bärbar röntgenmaskin. Casey böjdes och röntgades och veterinären konstaterade att kotledsinflammationen var borta, några pålagringar kunde han inte se, och anledningen till att han fortfarande linkade lite var ett uttöjt ligament som antagligen skulle bli bra om han skrittades igång, tack vare att musklerna kring ligamentet skulle stärkas. Snacka om att vi blev paffa, och glada! Jag red honom i skritt i ungefär ett halvår, sedan började jag smyga in lite trav och hältan var helt borta! Nu har det gått 5 år och Casey är helt och hållet återställd. Vi tränar både hoppning, dressyr och terräng, ibland åker vi ut och startar clear round eller tävlar någon klass mot storhästar bara för skojs skull. Det känns verkligen som ett mirakel att han ens går att rida igen, att han dessutom går att HOPPA med precis som förr är ännu mer otroligt. Men det känns helt uteslutet att han ska gå tillbaka till sitt liv som "typisk tävlingsponny". Han är mer levnadsglad nu än vad han någonsin har varit tidigare! :)

Hoppas verkligen att det går lika bra för Hugo! Vad jag lärde mig är att det tar tid, så himla lång tid. Till och med veterinärerna på kliniken gav ju upp innan det hade gått tillräckligt lång tid. Casey var borta från "vanlig ridning" i totalt 2 år... Nu hade vi ju "tur" också som har eget stall med eget foder så det kostade inte något att ha Casey ståendes i vila så länge.