... för att jag har haft ett liv, utanför internet. Förlåt mig för att jag har hästar att rida varje dag. Förlåt mig för att jag har umgåts med vänner i verkligheten och inte via internet, förlåt.

 

Ne, skoja bara.. Haha jag har inget att ursäkta mig om för! Jag gick in med inställningen redan från början att bloggen kommer i sista hand, alltså sånna dagar som nu, då livet går otroligt segt! 

 

Hoppade iallafall imorse (bilder finns i inlägget nedan) och det var faktiskt första gången i mitt liv (skryter) jag var nöjd med min sits över hindren. Klappar mig själv på axeln. Hinderna låg på drygt 115cm och min fina häst bara seglar över.

 

Jag känner att jag har kommit in i en period då livet bara levererar. Hästen går som en klocka, Hugo är uppkollad i benen och är under behandling (håller tummarna), ponny nummer 12 kommer inom en snar framtid och 1:an i gymnasiet är gjort! Jag har även fått en drös nya vänner, både via tävlingar och inte-häst-intresserade.