Dagen började tidigt och kallt hemma på lilla Torp. Min lilla guldklimp hade mycket vackert placerat halva boxen över honom, så det blev lite stressigt där ett tag. Efter det så började resan mot fucking Åmål som tog ca 2h... Som tur va hade jag headsetet i öronen och lyssnade på go musik på vägen upp, dock hade jag bara 5 låtar så nu kan jag bl a. "On the top of the world" (Imagine Dragons) låt innan och utantill!

 

Anläggningen var liten vid första intryck innan man såg de enorma nybyggda ridhuset... 27x70 var det! Riktig lyx. Framridingen har aldrig gått så bra under hela vår tävlingskarriär. Han var verkligen samlad och kort i kroppen. Mamma (som är snål med positiva kommentarer, när man har en duktig lillasyster) sa till och med att hon inte kände igen han. Satte öppnor och slutor näst intill klockrent.

 

För er som följde mig via Equipe, såg mitt resultat... 52.105%, ja vad hände? Han var somsagt kort/samlad på framridningen, men när han kom in på banan så skrek han en gång och var som ett järnspett sen. Då är det för sent att få ihop han igen men jag är faktiskt nöjd med ritten, bästa LA:P1:an hittills. Sen var ju inte framåtbjudningen den bästa... Tänk er att ni måste driva i varje steg, bara att man måste trycka lite hårdare i varje steg, sen kommer man till den punkten i programmet då benen krampar och låser sig i en viss position. Det är då man säger till sig själv, "fortsätt le, bli inte arg". Sista öppnan och slutan fick jag den känslan i. 

 

Normala ryttare hade inte lagt upp en film på denna ritten men jag är så jävla stolt över den även om några av er kommer tycka "Hon borde inte ligga på den nivån", "Hon sitter som en kratta", "52 % är skitdåligt" och man kan göra listan lång... Men jag är ju trots allt en swagrider som är stolt över vad hon har åstakommit. Om ni har något positivt att säga, säg det, annars kan ni hålla det inom er eller snacka skit bakom ryggen på mig, men jag bryr mig faktiskt inte när jag och Hugo för en gångs skull lyckades med våran LA:P1...