Denna bilden togs sent på en kväll efter en katastroftävling med Challe, min förra D-ponny. 

Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så fruktansvärt dålig, värdelöss och kass på samma gång.

För många som inte vet eller känner oss förstår nog inte riktigt varför detta var en katastorfrunda, även om det inte låter så. Vi kom runt banan med 12 fel om jag inte minns fel. Två nedslag och det första stoppet någonsin som Challe gjorde med mig. Som vanligt var det jag själv som sabbade allting för oss.

 

Men det jag vill säga är att varför ska vi skämmas för våra sämre träningar/tävlingar? Vi är människor och dom är djur, man kan inte alltid vara på topp och ligga etta varje gång på prispallen, heller hur?

Jag tycker att vi för ofta visar upp de perfekta sprången och de perfekta tävlingarna, bara för att vi är rädda för att få elaka kommentarer om att man gjorde en miss där eller två här. Men vad spelar det för roll egentligen?

Jag är ingen ryttare som är bäst i världen, långt ifrån. Jag gör aldrig perfekta rundor utan missar, verkligen inte. 

 

Här nedan har jag valt ut några filmor från tävlingar med Challe där jag gjort missar och bommar har åkt. 

Det är inga direkta katastrofrundor, men heller inget jag är hundra procent nöjd med.

Jag säger bara, våga visa att även du kan misslyckas, va stark och kom igen nästa gång!!!

Så farligt är det ju inte ;-)